Form före funktion och prydnadssaker
Har funderat över diskussionen om böcker som dykt upp i "vad är du mest trött på"-tråden. Jag samlar på böcker, och har sannerligen inte läst mer än hälften av mina raringar. MEN jag blir glad av att ha dom, och jag pysslar om dom nästan lika mycket som mina krukväxter. Sorterar om, klappar lite över ryggarna, minns personer och händelser ur mitt liv när jag ser dom... Min sambo har en expedit-hylla med pryttlar från sitt liv. Dessa saker står bara och samlar damm, men jag antar att han känner likadant för dom som jag gör för mina böcker. Brorsan har en vinylsamling som tar upp nästan hela hans tvåa, men har ingen fungerande skivspelare. Andra vänner har porslinssamlingar, både bruks- och prydnadsporslin.
VARFÖR vi samlar är inte det jag tycker är intressant, men för mig gör dessa samlingar hemmet levande. Varje sak jag har i mitt hem berättar en historia för den som är intresserad att lyssna. Ett hem som är sterilt/stilrent/minimalistiskt har förlorat sin själ i mina ögon, även om det kan vara vilsamt att betrakta under en kortare period. På samma sätt upplever jag hem som är inredda efter en viss stil eller ett mode, utan att det är förankrat i något ur de boendes historia.
Hur ser ni andra på det här? Är jag ute och cyklar? Förstår ni över huvud taget vad det är jag vill ha fram? :D
MimmiLinnea, 2010-03-22
Just ett ensamt trä-äppelskrutt har min mamma, och bakom det ligger en period när hon och jag gick mycket på fjärilshuset för att trösta oss i en skilsmässa. På fjärilshuset i Kalmar såldes trä-äpplen i olika variationer. Det är det jag menar med att saker har en historia, även om det är ett ensamt trä-äpple :) Att jag drog in samlande i diskussionen var kanske dumt, eftersom regelrätt samlande av någon anledning känns mer legitimt än random hamstrande.
Proteser, 2010-03-23
Ett hem helt och hållet utan "onödig" dekoration blir ganska tråkigt. Men jag tycker det finns en del märkliga idéer kring det där. Jag är som jag är med böcker (har raljerat om det i trött-tråden redan), så det är väl min "grej".
En sak som jag tycker är intressant är att det ibland verkar som att det bara är hamstrarna/samlarna/loppisentusiasterna som har "personliga hem". När min exsambo skulle flytta var jag helt övertygad om att jag, som aldrig varit på n enda loppis (dock mest på grund av tidsbrist), skulle bli sittande i ett tråkigt ikea-hem utan roliga detaljer. Men när jag kom igång med inredandet upptäckte jag att de få udda, sparade småsaker jag faktiskt hade räckte väldigt långt. Vissa saker, som två dijonburkar som är penn- och penselställ och en gul pappfågel som hänger i en krukväxt och från början var en prislapp på en kudde jag köpte, är bara saker som jag helt enkelt inte har slängt. Min rostiga järnring med blå emaljrester hittade jag vid vägen på väg hem från affären. Det är knappast en intressant historia bakom den, men jag tycker ändå den är en udda, snygg, rolig detalj som höjer mitt ena vardagsrumsfönster flera snäpp. Jag kan bara komma på tre saker i mitt hem som har en intressant historia bakom, men jag tycker ändå att jag med små medel har fått till ett personligt och trivsamt hem. Visst kan det bli personligt av stora samlingar av minnesgrejer, men det är knappast en förutsättning!
Sedan har jag många andra saker som jag tycker smyckar mitt hem, och som fyller en praktiskt funktion och används dagligen. Många av dessa är dessutom nyproducerade. Jag föredrar faktiskt det, att ha saker som faktiskt används dagligen men som samtidigt är dekorativa, framför att ha småpryttlar som bara står.
En annan sak jag tycker är intressant är att de här loppissamlingarna ofta framställs som att det är något konsumtionskritiskt med det hela. Visst, det är begagnat, men vilka är det som har de största samlingarna av saker som inte fyller någon funktion? Hos hamstrarna. Är loppisfynd "bara prylar" i mindre utsträckning än nyköpta bruksföremål? Nej, det tycker jag inte. Jag tror inte heller att någonting fpr en "personlig historia" av att köpas på loppis, åtminstone inte för den nya ägaren! Visst kan man fantisera ihop en liten saga om den som en gång sparade den där plåtburken, men det blir ju inte en minnessak på samma sätt som något man köpte på det och det stället och som påminner om den och den personen.
Anna.Belle, 2010-03-23
I ett hem som är stilrent/minimalistiskt eller liknande så är troligtvis de flesta detaljer och möbler handplockade. Det kan ju vara en grej i sig, att samla på möbler i en viss stil, eller designklassiker av olika slag.
Jag tror att de flesta samlar på något, om man tänker efter riktigt noga.
Kanske inte just möbler o inredning, men nånting... minnen, intryck.
Det är väl det som skvallrar lite om hurdan man är, om man sen har alldeles för många skor eller trettitre skära elefanter, enbart designprylar eller ett gäng böcker man vårdar lite extra.
Det är väl fint att ha prylar som berättar vem man är. Oavsett om det är nyinköpt eller gamla loppisgrejer.
Hos oss finns det alldeles för mycket keramik och teakskålar/brickor. Har en tendens att samla på mig sånt.
Men de fyller ingen funktion egentligen. Jo, vissa av dom.
Men det som gör ett hem personligt är väl trots allt de grejer man absolut inte vill bli av med, sen om de är nya, fyndade eller ingår i en samling har ju ingen betydelse.